Nu har vi repat i Karlskoga på Kungsteatern några gånger. Gunilla och Inger har varit ledare. Varje rep har vi börjat med "schavasen" då vi ligger ner på rygg och håller handflatorna upp mot taket. Där ligger vi och lyssnar på ljud och låter tankarna komma och gå i en strid ström. Ibland har jag fastnat i en tanke, men så efter en liten stund har jag kommit på att "visst ja jag ska inte fastna, bort med den tanken" En gång fick jag en genialisk tanke i huvudet. Då tänkte jag, "nä det kanske inte är så bra att fundera för mycket, men egentligen så kanske det inte är så farligt om den är genialisk". De två sista gångerna vi har gjort "schavasen" har jag haft lite ont i ryggen. Det har med att göra att jag har varit hos en kiropraktor vid ett par tillfällen och efter såna behandlingar får man lite ont. Efter "schavasen" gör vi röst-övningar, skakar loss och andas rätt med buken för att komma igång ordentligt. När vi värmer upp rösten får vi säga, bra, bre, bri, brä, bra, bre, bri, brä, bra, bre, bri, brä, BRAAAAAAAAAAAAAVO!!!!! Sen har vi en övning som jag tycker är svår och den kanske inte är så lätt att förklara så här med några ord i en blogg, men jag ska göra ett försök. Vi säger i alla fall: la ta da na fyra gånger i rad och första gången betonar vi la och andra gången betonar vi ta, tredje gången da och sista gången na. En tungvrickar-historia helt enkelt. Förstod ni?
Den satt jag i bilen, när vi var på Storgatan i Fjugesta en dag, och tränade på. De två första vändorna tycker jag fungerar rätt bra, men så fort jag kommer till la ta DA na så blir det stopp, men skam den som ger sig. Testa själva så får ni se hur lätt det är.
Det ska gå fort också, glömde jag säga, ääh, eller kom jag ihåg.
Vi har gjort några teater-övningar också. Den första gången fick vi testa att tänka på hur det är att ha låg-status eller hög-status i möten mellan personer. Gunilla förklarade hur olika människor kan bete sig beroende om de har låg eller hög status. Gunilla menade att personer med låg status sällan möter blicken och att de har en hand i ansiktet som kliar eller petar där.
Medan de som har hög status alltid tittar in i ögonen på den de pratar med och .
Då fick jag lite att tänka på. Hur gör jag själv? Har jag låg status eller hög när jag pratar med någon annan?
Det är nog olika vid olika tillfällen kanske, men jag vet att jag ofta håller handen i ansiktet!? Jag bara håller den där, så är det. Sedan om det är positivt eller negativt det vet man inte.
Per Jakobsson